Från medeltiden till idag – de gemen­samma skogarna genom historien

Illustration skog (från Shutterstock)

Foto: Shutterstock

I Sverige finns en lång tradition av att äga skog tillsammans. Hans-Jöran Hildingsson, ordförande i Skogshistoriska Sällskapet, och Gun Lidestav, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, reder ut historien bakom ägandeformerna, besluten och händelserna som har lett oss dit vi är i dag.

Hans-Jöran Hildingsson

Hans-Jöran Hildingsson

Gemensamt ägande och brukande av skog har funnits i Sverige i hundratals år och flera av de allmänningsskogar som finns kvar i dag går att spåra tillbaka till medeltiden. Men när vi först började bruka skogen fanns knappt något ägarskap alls.

– När människor började odla och blev mer eller mindre fast bosatta bestod utmarkerna av skog. Den användes främst som betesmark för djur samt för byggnadsvirke och ved. Under lång tid ägdes inte skogen av någon, berättar Hans-Jöran Hildingsson, ordförande i Skogshistoriska Sällskapet.

Landskapet delas upp

Under medeltiden skapades flera allmänningar av olika slag: landsallmänningar, byallmänningar, häradsallmänningar och sockenallmänningar, en indelning som berodde på att landet delades upp i just landskap, byar, härader och socknar. Allmänningarna ägdes av fastigheterna i det närliggande området.

– Då var ingen intresserad av skogen på det sättet som vi är i dag, den hade inget ekonomiskt värde. Skogen användes enbart till bete och husbehov, berättar Hans-Jöran Hildingsson.

Kronan hävdar sitt ägande

Under 1500- och 1600-talet hävdade kronan sitt ägande till glest befolkade skogar till följd av de inkomster bergsbruket genererade. Tillsammans med koppar var då järn Sveriges viktigaste exportprodukt.

– Man behövde ved för att kunna bryta järnmalm. Framför allt i Bergslagen, där järnmalmen fanns, tog det hårt på skogarna. Det blev då vanligt att bergsbruket fick ensamrätt till kol- och vedfångst i kronans skogar, säger Hans-Jöran Hildingsson.

Sveriges första skogsordning antas

Den stora åtgången på kol och ved till gruvdriften ledde till att det blev ont om skog i närheten av järnbruken och 1647 antogs Sveriges första skogsordning. Skogsordningen innebar att häradsallmänningarnas delägare bara fick nyttja allmänningarnas tillgångar för eget husbehov – de fick alltså inte sälja några produkter från marken. För att göra mer skog tillgänglig för bergsbruket inledde staten en avvittring under 1600-talet, i vilken enskildas mark skildes från statens. Den här processen pågick ända fram till 1900-talet och ledde till att stora skogsområden avsattes som kronoparker, det vill säga skogsområden som staten hade ägande- och nyttjanderätt till.

Under 1800-talets industrialisering byggdes en stor sågverksrörelse upp varpå skogen fick en helt annan betydelse för människors ekonomi.

– Skogen fick ett helt annat värde då och den enskilde värnade, efter skiftenas genomförande, sin äganderätt på ett helt annat sätt, säger Hans-Jöran Hildingsson.

Besparingsskogarna bildas

I mitten av 1800-talet bildades också de första besparings­skogarna av staten. Detta var främst en följd av de negativa konsekvenser man sett av sågverksbolagens framfart. I en besparingsskog går avkastningen till bygden i form av bidrag till olika utvecklingsprojekt. Allmänningar och besparingsskogar finns kvar än i dag men våra förändrade behov och levnadssätt har förändrat skogarnas betydelse för närområdet.

– Vi har gått från att leva på landsbygden till att i mycket större utsträckning leva i staden. Det innebär att ägandet av skog har fått en annan karaktär. Det finns en stor andel familjeskogsbruk där fastigheter går i arv, säger Hans-Jöran Hildingsson.

Det här har i sin tur gjort att en annan form av gemensamt ägande – samägande mellan släktingar – blivit vanligare i Sverige.

Tomtförsäljning ger intäktsmöjligheter

Gun Lidestav

Gun Lidestav

Gun Lidestav, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, berättar att en del bysamfälligheter som finns kvar i dag sitter på attraktiv mark som kan säljas som tomter.

– I vissa byar längs kusten innebär landhöjning att allmänningarna, det vill säga den oskiftade marken, växer med åtskilliga kvadratmeter per år. Det kan vara väldigt attraktiv mark och det finns bysamfälligheter som kan ha goda intäkter av att sälja havsnära tomter, säger hon.

Nya former av gemensamt ägande skapas

Vidare berättar Gun Lidestav att det gemensamma ägandet och brukandet av skog som vi har i Sverige skiljer sig från hur det ser ut i andra länder i Europa.

– Schweiz är det land i Europa som har störst andel så kallade ”commons”, ett vitt begrepp som avser olika former av ägande, brukande eller förvaltande av skog som varken är privat eller statlig. I många länder har dessa gemensamt ägda skogar en månghundraårig historia, men det finns också exempel på nybildade ”commons” i till exempel Skottland, säger Gun Lidestav och fortsätter:

– Även i Finland har man tagit initiativ till en ny form av gemensamt ägande. Där har man en större ägosplittring än i Sverige, det finns betydligt fler skogsägare och många som äger väldigt små arealer. Då har man på försök infört möjligheten att lägga sin fastighet i en gemensamhetsskog och får då en viss avkastning från den. Det är ett sätt att fånga upp skogsägare som inte har intresset eller förmågan att själva engagera sig i sin skog, men som heller inte vill sälja av den.

Text: Elsa Sjögren

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.