Köpte skogsmark – och fick ett världsarv på köpet

Björn Ohlson har ägt skog under större delen av sitt liv – både ärvd skog och nyförvärv. Hans senaste köp är dock något utöver det vanliga: en fastighet i Hälsingland med en av de sju världsarvsgårdarna på marken. "Både jag och min fru blev förälskade i gården", berättar han.

För Björn Ohlson har skogen alltid varit en självklar del av livet och vardagen. Han är född och uppvuxen i Norrala socken i Hälsingland där hans pappa var jägmästare och där familjen var delägare i ett trävaruföretag. När det var dags att välja utbildning bestämde han sig för att gå i familjens fotspår och bli skogsmästare.

– Jag har jobbat i skogsbranschen genom alla år och fram tills år 2010 var jag även vd för det av familjen delägda trävaruföretaget. Men nu är jag pensionär sedan ett år tillbaka, berättar han.

Det här med att Björn Ohlson har gått i pension är dock en sanning med modifikation. För även om han inte längre går till sitt ordinarie kontorsarbete har han fullt upp med sina skogliga uppdrag – och de är ganska många. Totalt äger han cirka 1 600 hektar skog där han anlitar Skogssällskapet för vissa tjänster. Men mycket gör han själv.

– Jag skulle säga att det är som ett kvartstidsjobb ungefär.

Fin skogsmark – med ett världsarv på marken

Det senaste året har arbetsbördan dock ökat ganska väsentligt. Allting började förra sommaren då han fick ett tips om ett objekt som låg ute till försäljning: en fastighet på 180 hektar skog och 16 hektar åkermark. Men det stannande inte där, fastigheten hade mer att erbjuda: nämligen en av de sju världsarvsgårdarna i Hälsingland – festgården Gästgivars i Vallsta, norr om Bollnäs.

– Jag och min fru Pia hade inte en tanke på att ge oss in i något sådant här arbete. Men när vi väl var där och tittade på festhuset blev vi lite förälskade båda två. Dessutom var skogen en ovanligt fin skogsmark med bra skogsvägar och mycket ungskog, säger Björn Ohlson. Efter visningen återkom de med ett bud som räckte hela vägen till ett köp.

– Säljarna uppskattade att det var någon lokal förmåga som tog över ansvaret för gården. Och det sa jag direkt, att ett sådant här världsarv kan man inte äga, det kan man bara förvalta, säger han.

Besöksrekordet redan slaget

Vad paret Ohlson har hunnit med sedan köpet sommaren 2018 går nästan inte att återberätta, för det är en hel del. Det första de var tvungna att ta tag i var guideverksamheten för festhuset.

Ett annat projekt var att inreda varje rum i festhuset med tidsenliga möbler utifrån olika teman. De har också renoverat ladugården på gården och gjort om till ett café. Som om detta inte var nog har de också byggt gästtoaletter på fastigheten.

Alla ombyggnader och tillbyggnader blev klara och slutbesiktigade den 24 maj i år, och dagen efter arrangerades en stor nyinvigning av landshövdingen.

– Vi har nog fortfarande inte riktigt hämtat oss från allt arbete. Det har varit mycket. Men nu är allting klart och vi kan blicka framåt, säger han. Redan i somras nådde paret ett rekord i antal besökare som uppgick till omkring 9 000, och nästa år hoppas de på ett nytt besöksrekord.

– Vi är ju lite entreprenörer båda två och vill verkligen visa upp det här! Dessutom är vi båda från trakten och är intresserade av kulturen och historiken här i Hälsingland, så det betyder mycket för oss.

Många möjligheter med mångbruk

För andra som går i tankar om att skapa kringverksamheter på sina fastigheter är Björn Ohlson uppmuntrande, däremot understryker han vikten av att verkligen tänka ett extra varv innan man fattar beslut.

– Det finns ju många möjligheter att skapa kringverksamheter, även om man inte har ett världsarv på sin fastighet. Men det kräver att du gör noggranna kalkyler och är beredd på mycket jobb, säger han.

För egen del räknar Björn Ohlson inte med att tjäna några pengar på den här investeringen. Han och hans fru ser det snarare som en livsgärning och en möjlighet att få ägna sig åt sitt intresse.

– Våra investeringar har redan kostat flera miljoner. Det kan vi inte tjäna in på att driva ett café och eventuellt en liten butik. Däremot tror vi att vi på sikt kan gå plus minus noll. Det viktiga för oss är dock att det känns givande och roligt och att vi kan fortsätta att förvalta den här gården på ett bra sätt. 

Text: Malin Letser