Virkeskrönikan: Biobränsle en tuff marknad

Smaka på den här: Ju duktigare vi blir på att källsortera, desto mer sopor måste vi importera för sopförbränning. Dessutom visar sig de importerade soporna innehålla tungmetaller och andra gifter. Det gör inte det hela smakligare.

Inte heller hjälper vi fattiga länder med ett stort problem, utan vi importerar från våra rika grannar i väst samt från flera andra länder i norra Europa – och en hel del av den miljöfarliga askan från förbränningen deponeras på en ö utanför Oslo. Om vi eldar biobränsle, däremot, kan askan återföras till skogen och bidra till en fortsatt god tillväxt av biobränsle.

Varför är det då på detta viset? För att det är väldigt lönsamt för Sverige att ta emot och elda andra länders sopor. Sverige har visserligen en toppmodern förbrän­ningsteknik, men tekniken finns i många länder. Jag har själv besökt en sopförbränningsanläggning i Holland, där luften som kommer ur skorstenen är renare än luften vi andades på marken. Men Holland med flera länder exporterar hellre soporna till oss, och betalar för att bli av med dem, än att själva hantera dem.

I Sverige har vi antagligen världens mest utbyggda fjärrvärmesystem. Det bidrar till effektiv förbränning med bra lönsamhet, där både el och värme produceras. Utomlands produceras mest bara el, och verkningsgra­den blir därefter.

Hur ser då dagens biobränslemarknad ut i Sverige? Marknaden för grot, grenar och toppar, är mer eller mindre död i hela norra Sverige. Längre söderut finns fortfarande en fungerande grotmarknad, men prispressen är kraftig och marginalerna små. Under långa perioder har lagren varit stora, men just nu är de lägre än på länge, vilket förstås är positivt.

Bränsleved i form av rundvirke finns det avsättning för. Men även här råder prispress – framför allt i norra Sverige där stormar härjat. Stubbmarknaden trodde många på, men det dröjer sannolikt några år innan den sätter fart igen. Samma sak med bark och spån. Även pel­letsindustrin går tungt, och spånförbrukningen minskar. Barken prisdumpas på Östersjömarknaden, ibland bara för att man ska slippa lagerproblematiken.

Elpriset är rekordlågt, men även oljan är billig; i kombination med att samhället hela tiden blir mer energieffektivt ökar prispressen på biobränslet. Politiska beslut kan snabbt ändra spelplanen; Tysklands avveckling av kärnkraften kommer till exempel att få effekter, och alternativ användning av trädbränsle/fiber – till biodiesel, kompositer och kolfiber – kan bli jättestor. En av västra Europas största kolkraftsanläggningar, Drax Powerstation i England, ska tydligen ställa om till att elda biobränsle. Byggs kraftstationen om helt får det effekt; i dag importeras stora mängder returträ från Storbritannien till svenska värmeverk. Ställs Drax om blir det garanterat stopp för den importen.

Men på kort sikt är det nog främst energipriset som avgör biobränslemarknaden. Med bättre priser finns oändliga möjligheter för förnyelsebar råvara. Då är nog frågan mer vad den ska användas till, för den kommer inte att räcka till allt.