Granar byts mot rödkullor i Tyresta

Tyresta, söder om Stockholm, är ett av Sveriges mest populära naturområden. Hit, till nationalparken och dess omgivande naturreservat, kommer nästan en miljon besökare varje år. Nu hjälper Skogssällskapet till att återställa bland annat igenvuxen betesmark i naturreservatet som omger Tyresta nationalpark.

Skogen omkring oss är tät och snårig, men där skördaren har gått fram blir sälgar, ekar och tallar synliga. Steg för steg förvandlas omgivningen, när granarna som avverkas skotas bort och ljuset kommer ner till markskiktet. En och annan mygga surrar omkring oss när vi följer i skördarens spår och ser förändringen.

– Det här är ett gammalt kulturlandskap med anor från vikingatiden. Om vi ska fortsätta bevara våra kulturmarker måste vi sköta dem aktivt, säger Teckla Jackson, naturvårdskoordinator på Stiftelsen Tyrestaskogen.

Reservatet fungerar som buffertzon

Det är stiftelsen som har hand om förvaltningen av både nationalparken och naturreservatet. I nationalparken råder ett strikt skydd av skogen, och bara i undantagsfall går man in och gör åtgärder. I det cirka 3000 hektar stora naturreservatet, som fungerar som buffertzon runt parken, ska däremot vissa delar skötas aktivt – något som Skogssällskapet hjälper Stiftelsen Tyrestaskogen med.

– Enligt skötselplanen som är framtagen för naturreservatet ska vi bland annat gynna lövträd på den här marken. Det innebär att vi tar bort gran, friställer de stora ekar som finns i området och gynnar i övrigt olika sorters lövträd och tallar, berättar Teckla Jackson.

Tanken är att åtgärderna som nu utförs gör att mer solljus når fältskiktet, vilket skapar bättre betesmiljöer och på sikt en karaktär av äldre tiders skogsbete.

Lövdominerade arter gynnas

Både nationalparken och naturreservatet har en hög dominans av barrskog, och många arter som är knutna till gran och tall trivs där.

– När vi nu återställer betesmarken blir det istället lövdominerade arter, och de som kräver öppen mark, som gynnas och får möjlighet att återetablera sig, berättar Teckla Jackson.

Området var präglat av skogsbete ända fram till 1960-talet, då allt lades för fäfot och växte igen. Den svenska lantrasen rödkulla har gått på bete här de senaste åren, men eftersom skogen varit så tät har nästan ingenting funnits att äta.

– Efter två dagar stod korna vid stängslet och undrade vad de skulle göra nu, säger Teckla och skrattar.

Vikarierar för naturliga störningar

Inför åtgärderna som nu genomförs har en noggrann inventering av naturvärden gjorts. En effekt av inventeringen är att skördarföraren har tydliga instruktioner både om att undvika att köra sönder eller skada befintlig död ved, och att tillskapa mycket ny död ved. Det är Lukas Rosvall från Kuddby Trädfällning som sitter bakom spakarna i skördaren.

– Det här är ett helt annat tänk än vad man är van vid, jämfört med en vanlig gallring. Det är spännande, säger han.

Med hjälp av skördaraggregatet skapar han både konventionella högstubbar – av olika trädslag, grovlek och höjd – och bryter också av vissa av träden så att de får en mer ”naturlig” brottyta.

– Man kan säga att vi vikarierar för någon typ av naturliga störningar, berättar Mattias Sjölander, som arbetsleder för Skogssällskapet på plats i skogen.

Rödkullorna ska släppas in i området till sommaren 2026 för att beta, men det dröjer några år innan marken kommer att kunna erbjuda ett bra skogsbete.

– Området har vuxit igen sedan 1960-talet, så det är hög tid att göra de här åtgärderna nu. Betet kommer bli bra på sikt, men man ser redan nu vilken enorm skillnad det ökade ljusinsläppet kommer göra för området, säger Teckla Jackson, och pekar på en stor vacker ek som frihuggits och där ljuset nu silar ner till marken.

Text: Ulrika Lagerlöf