Knäroten – orkidén som väcker debatt

Den fridlysta orkidén knärot har de senaste åren väckt debatt inom skogsnäringen då den satt stopp för många avverkningar. Victor Johansson, forskare vid Linköpings universitet, förklarar problematiken.

Varför har knäroten blivit en sådan stridsfråga?

–Knäroten är fridlyst, liksom alla orkidéer i Sverige. Man får alltså inte plocka eller skada den, och det kan såklart innebära stora ekonomiska konsekvenser för enskilda markägare. Men om vi börjar med frågan varför arten är skyddad, så beror det på att orkidéer generellt anses ha väldigt höga krav på sin livsmiljö, de kan inte finnas var som helst och en anledning till det är att de lever i symbios med mykorrhizasvampar. Det är intressant att debatten om knäroten rymmer så
vitt skilda åsikter om hur vanlig arten är och hur specifika dess habitatkrav kan vara. Vissa menar att den förekommer i princip överallt, medan andra hävdar att den är starkt knuten till gammal skog med lång kontinuitet. Just detta ska
vårt projekt försöka reda ut.

Du är just nu mitt uppe i ett forskningsprojekt med fokus på knäroten, som finansieras av Skogssällskapet. Berätta om studien!

– Om knäroten förekommer i en skog anses det signalera höga naturvärden, alltså att där kan finnas andra arter som är värda att skydda. Vi vill undersöka om det stämmer – är knäroten en bra indikator på andra naturvårdsarter eller krävs det en bredare bild av skogens värden för att fånga upp värdefulla skogar? En viktig del i studien är därför att försöka förstå knärotens habitatkrav, det vill säga vad som kännetecknar de miljöer där den trivs, och att analysera artens populationstrend de senaste 30 åren. Med hjälp av data från Riksskogstaxeringens permanenta provytor kan vi väga in olika variabler som skogens ålder, trädens storlek och mängden död ved, och även studera kopplingar till andra naturvärden.

Hur kan jag som skogsägare dra nytta av forskningsresultaten?

– Genom att få en ökad förståelse för den här arten och hur den är kopplad till andra naturvärden. Projektet ska också ge kunskap om vilken hänsyn man behöver ta i skogsbruket för att arten ska överleva på sikt samt rekommendationer inför framtiden, exempelvis när det gäller alternativ till trakthyggesbruket.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska se över artskyddet och skogsägarnas rätt till kompensation vid stoppade avverkningar. Vad hoppas du på för resultat?

– Att försvaga artskyddet tror jag inte är rätt väg att gå, utan snarare att skaffa mer kunskap om vad olika arter kräver. Däremot är det bra att reglerna ses över, att det blir tydligt vad som gäller och när skogsägaren har rätt till ersättning. Idag kan enskilda markägare med fin och värdefull skog på sin mark drabbas väldigt hårt. Som markägare bör du kunna tjäna pengar på att bevara värdefulla skogar. Åtta av tio svenskar anser att skogar med höga naturvärden ska skyddas, så här kanske samhället kan gå in och stötta. Att kunna ha kvar skogen och utnyttja den för jakt och rekreation samtidigt som det blir både ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart, det tror jag många markägare skulle vara intresserade av. Man kan också tänka sig att arter som berörs av artskyddet kan klara vissa typer av skogsbruk, att de kan överleva med anpassade metoder.

Vad ser du för andra tänkbara lösningar?

– Jag tror att det här är en del i omställningen inom skogsbruket: att både bruka skogen annorlunda och börja tänka på ett nytt sätt. Det behöver inte bara vara
timmerproduktion som ger inkomster. Bio- eller kolkrediter är spännande möjligheter, som skulle kunna ge markägare ett ekonomiskt incitament att spara skogen och sköta den för naturvård, i stället för att bli tvingade att göra det. För vissa markägare kan också ekoturism vara ett sätt att få betalt för skogens sociala värden.

Text: Monica Forsberg