Flera vägar till skydd av skogens värden

Muddus/Muttos nationalpark i Norrbotten. Foto: Shutterstock

Muddus/Muttos nationalpark i Norrbotten är Sveriges största skogliga nationalpark och ett exempel på ett formellt skyddat område. Foto: Shutterstock

Formellt skydd, frivilligt skydd eller generell hänsyn – det finns flera olika verktyg för att främja den biologiska mångfalden i skogen, men vad skiljer dem egentligen åt? Skogssällskapets hållbarhetschef Karin Fällman reder ut begreppen.

Karin Fällman, hållbarhetschef på Skogssällskapet

Karin Fällman

Man kan ta hänsyn till naturvärden på många olika sätt. I Sverige tar vi avstamp i skogsvårdslagen från 1993 som säger att skogsbruk ska bedrivas med lika stor hänsyn till miljömål som till produktionsmål. Att bevarande av natur­ och miljövärden ska klassas som lika viktiga som skogens produktionsvärden har gett naturvården en starkare och framförallt en tydligare ställning. Men trots att skogsvårdslagen har 27 år på nacken är den fortfarande ny ur ett skogligt perspektiv, menar Skogssällskapets hållbarhetschef Karin Fällman.

– De träd som tack vare den nya skogsvårdslagen sparades som evighetsträd på 90­-talet var kanske 100 år gamla då. De är fortfarande bara drygt 125 år i dag. Den stora utdelningen av att värna om skogens naturvärden ser vi först i nästa trädgeneration, när dessa träd har hunnit bli 200 år. Det är ett exempel på att naturvård tar tid, men redan nu ser man i undersökningar att till exempel mängden död ved i landskapet ökar. Personligen är jag helt övertygad om att vi kommer se en förbättring för den biologiska mångfalden, säger Karin Fällman.

För att tillvarata mångfalden i skogen på bästa sätt finns tre olika nivåer av naturvård – formellt skydd, frivilligt skydd och generell hänsyn.

Formellt skyddade områden

Formellt skyddade områden är de arealer som skyddas av staten. Hit hör skogar med mycket höga naturvärden, exempelvis nationalparker, naturreservat och biotopskyddsområden. Drygt åtta procent av all Sveriges skog är formellt skyddad och en stor del av dessa områden ligger i fjällnära trakter. Vissa av de formellt skyddade områdena ägs av staten medan man i andra fall jobbar med naturvårdsavtal, där markägare mot en ersättning avstår från skogsbruk under en tid.

– Alla formellt skyddade områden omfattas av en skötselplan. Ofta handlar det om att lämna skogen helt orörd och fri från avverkning men det kan också innebära att man ska göra åtgärder för att höja eller bevara värden, förklarar Karin Fällman.

Frivilligt skydd

Medan formellt skydd beslutas av staten är frivilligt skydd det som markägare själva bestämt sig för att göra. Skogsvårdslagstiftningen utgår ifrån principen ”frihet under ansvar”. Det är alltså upp till varje markägare att själv avgöra om och hur mycket frivilliga avsättningar man vill göra.

– Ett starkt incitament för att göra detta är certifiering, där man i dagsläget kräver att fem procent av skogsmarken ska avsättas för andra värden än skogsproduktion. Ofta är det de skogar som har högst naturvärden som avsätts, säger Karin Fällman.

Inom det frivilliga skyddet av skog brukar två olika målklasser användas. NO står för naturvård orört, vilket innebär att skogen ska lämnas för fri utveckling. Den andra klassen är NS och betyder naturvårdande skötsel. Skötselplanen utformas då för att få ut högsta möjliga värde för naturvården, och alltså inte för att maximera virkesuttaget.

– Det kan handla om att gallra ut gran ur lövskog för att främja den biologiska mångfalden vilket är en vanlig åtgärd i södra Sverige, säger Karin Fällman.

Generell hänsyn

Vid generell hänsyn beaktas de värden som finns i avverknings­beståndet inför framtiden. I praktiken innebär det att mindre avvikande skogsområden, träd nära vattendrag, högstubbar, evighetsträd och död ved lämnas vid slutavverkning för att gynna exempelvis fåglar, insekter, mossor och lavar.

Skogsvårdslagen är inte alltid helt tydlig utan lämnar ofta utrymme för egen tolkning. Därför är det till stor del Sveriges olika skogsbruks­certifieringar som satt upp gränsvärden för hur den generella hänsynen ska se ut, tillsammans med de målbilder för god miljöhänsyn som skogsbranschen tagit fram tillsammans med Skogsstyrelsen och övriga intressenter.

– Varje år kommer en revisor ut och kontrollerar att vi lever som vi lär inom ramen för vår certifiering och når kraven för ett hållbart och ansvarsfullt skogsbruk. Ett av Skogssällskapets hållbarhetsmål är att öka den certifierade arealen hos våra förvaltningskunder. För markägaren är det både en kvalitetsstämpel och ger en fördel på virkesmarknaden, förklarar Karin Fällman.

Generell hänsyn handlar inte bara om biologisk mångfald utan även om kulturmiljöer, sociala intressen och friluftsliv.

– Skogssällskapet förvaltar många kommunala skogar där det ofta handlar om att ta tillvara och skapa skogar som människor trivs i. Även för den som inte är markägare betyder skogen mycket.

Så fungerar skogliga certifieringar

Att certifiera sin skog innebär att skogsägare åtar sig att sköta skogen på ett ansvarsfullt sätt. Det handlar bland annat om att avsätta en del av sin skog för att antingen stå helt orörd eller tas om hand med största möjliga hänsyn till naturvärden.

I Sverige kan man få sitt skogsbruk certifierat enligt FSC och/eller PEFC, båda med liknande krav för skogsskötseln. Efterfrågan på certifierad råvara från skogen ökar i rask takt och i dag är nästan alla stora skogsbolag certifierade och allt fler privata skogsägare väljer att haka på. Målet med certifieringarna är att öka det ansvarsfulla skogsbruket.

Vill du prenumerera...

...på vårt nyhetsbrev?

Fyll i din e-postadress här. Nyhetsbrevet innehåller tips och ny kunskap och skickas ut en gång i månaden.

...på Tidningen Skogsvärden?

Fyll i dina uppgifter här. Tidningen skickas därefter kostnadsfritt hem till dig fyra gånger per år.