Så sköter du kantzonerna för bättre ekonomi och naturvård

Att spara trädbevuxna kantzoner nära vattendrag skapar stor nytta för ekosystemet – både på land och i vattnet. Nya forskningsresultat visar nu att sättet att sköta kantzonerna har stor betydelse både för den biologiska funktionen och markägarens ekonomi.

I projektet, som har finansierats av Skogssällskapet, har forskarna tittat på hur ekonomin, andelen lövträd och tillgången till död ved utvecklas under hundra år vid olika typer av kantzonsskötsel. Som jämförelse använde man alternativet att inte lämna någon kantzon alls, utan att bedriva trakthyggesbruk ända fram till vattendraget (något som inte är att rekommendera men som fungerar bra för jämförelse mellan olika skötselalternativ).

‒ Resultaten visar att när en bred kantzon på 30 meter lämnas orörd minskar möjligheterna till långsiktiga virkesuttag med 4‒9 procent, säger Johan Sonesson, forskare på Skogforsk och ansvarig för studien.

I ett annat alternativ lämnas en lika bred kantzon på 30 meter, men där bara de första fem metrarna lämnas orörda och de övriga 25 metrarna gallras selektivt så att lövträden gynnas på barrträdens bekostnad.

‒ Vid selektiv gallring minskar de långsiktiga avverkningsmöjligheterna bara med 1‒4 procent, berättar Johan Sonesson.

Mer död ved med orörda kantzoner

Valet av skötsel i kantzonen har alltså stor betydelse för möjligheterna att ta ut virke och påverkar därmed också markägarens ekonomi. Men kantzonsskötseln påverkar också utvecklingen av kantzonens biologiska funktion.

‒ Att lämna kantzonerna orörda leder till att mängden död ved och antalet stora barrträd ökar med tiden, samtidigt som andelen lövträd sakta minskar när den skuggtåliga granen successivt konkurrerar ut de ljusälskande lövträden i den allt tätare skogen, säger Johan Sonesson.

I kantzoner som gallras selektivt ökar istället andelen lövträd stegvis för varje gallringsingrepp. Mängden död ved ökar dock betydligt långsammare än då kantzonen lämnas orörd för fri utveckling.

‒ Selektiv kantzonshuggning innebär att lövandelen tredubblas på 100 år och att vi också får fler gamla lövträd. Mängden död ved ökar däremot betydligt långsammare än vid fri utveckling – bara tre gånger på hundra års sikt, jämfört med tio gånger, när kantzonen lämnas orörd.

Landskapsperspektiv på naturvården

Johan Sonesson menar att markägarens val av skötsel måste få falla tillbaka på vilken målsättning hen har. Han tycker också att det är en bra idé att sätta kantzonerna i ett landskapsperspektiv och fundera över om det är mer död ved eller fler lövträd som skulle berika landskapet mest.

‒ För vissa arter, exempelvis vitryggig hackspett, krävs en viss mängd lövved på landskapsnivå för att arten ska kunna överleva. Då kanske selektivt gallrade kantzoner där lövandelen successivt ökar kan vara en bra idé. Om det redan finns gott om lövträd i landskapet men ont om död ved, ja då är det kanske istället orörda kantzoner som skulle tillföra mest nytta, säger han.

Det finns förstås inte ett entydigt och enkelt svar på frågan om hur kantzonerna bör skötas; till sist blir det en avvägningsfråga för markägaren att ta ställning till.

‒ Det viktigaste är att kantzonerna är trädbevuxna över huvud taget. Våra resultat visar sedan att det kostar ungefär lika mycket att lämna 15 meter orörd kantzon som att lämna en 30 meter selektivt gallrad kantzon. Det är den tänkta funktionen hos kantzonerna som måste få avgöra hur man väljer att sköta dem, säger Johan Sonesson.

TEXT: Malin von Essen